Kvinnokamp på hjul

En vecka i December

Kvinnokamp på hjul

I en sportvärld där kvinnor får nöja sig med att leva i skuggan av männen tar Roller Derby och vänder på begreppen. Här dominerar kvinnorna.

Roller Derby är skapat av och för kvinnor

Det är den första december. Lysrören är tända och det är glest på plaststolarna på läktaren. Tävlingsbanan är upptejpad i en oval form på inomhushallens golv. På vissa ställen har tejpen släppt men funktionärer är snabbt framme och ser till att den kommer på plats igen.

”I dag ska ni få vara med om Göteborgs första Merbylandskamp! Kan ni fatta, hur coolt är inte det!?”, ropar den Luciaklädda speakern ut i högtalarna.

Publiken klappar lite halvslött i händerna. Merby är Roller Derby fast för herrar. Landskampen är i full gång och allt eftersom den går händer något på läktaren. Den fylls på med människor, det tjoas och applåderas mer frekvent. Danmark vinner över Sverige och några i publiken letar sig ut på banan för att göra high five med spelarna medan andra ställer sig i kön för att köpa korv med bröd. Trots att det är över en timma kvar till dagens andra match är det ingen som lämnar hallen. Ju närmare nästa match vi kommer ökar antalet åskådare på plats. I Roller Derby är det damerna som är stjärnorna och det är stjärnorna som publiken har kommit för att se.

En av de kvinnliga spelarna har målat med guldfärg runt ögonen som sedan övergår i glitter längs kinderna. Någon annan är målad som en katt. På spelarnas ryggar står det till exempel Sköte Borg, Knivmoder, Vulvo Amazon och Pusseydon vilka är deras Roller Derby-namn. Men så händer något, de svenska herrarna som precis spelat landskamp rullar tillbaka ut igen. Denna gång iklädda svart/vit-randiga domardräkter. Spelet blåses igång och iväg far lagens jammers för att försöka varva och ta poäng. Tempot är lågt till en början, det knuffas och bökas på en liten yta, men ingen Jammer kommer förbi packet med motståndare. En spelare med Derby-namnet ”Rulla Skoog” knuffas omkull och lämnar en lucka till motståndarnas jammer som tar sig förbi och ger Göteborg Rullskridskor ledningen mot Göta Inälvor. Publiken jublar. När Göteborg Rullskridskors bästa poängplockare, ”Döna”, tar sats åker hon så snabbt att hon är nära att åka ut ur banan i kurvorna. Packet samlar ihop sig och försöker stänga Dönas vägar att ta sig förbi. Hon saktar ner farten en aning när hon närmar sig packet, glider smidigt undan den första tacklingen, tacklar själv omkull nästa Blocker och åker förbi.

Lilla Hjulafton är en heldag i Lisebergshallen som består av en Merbylandskamp på förmiddagen och en internmatch, så kallad scrimmage, med två lag från Gothenburg Roller Derby på eftermiddagen: Göta Inälvor mot Göteborg Rullskridskor. Merby och Roller Derby har samma regler och sporten går ut på att två lag åker rullskridskor runt en platt, oval bana och tar poäng genom att en spelare, så kallad Jammer, hela tiden ska försöka varva motståndarnas försvarare som kallas Blockers. Varje lag har fem spelare på planen samtidigt.

Bland herrarna får alla som vill vara med och spela, i damklassen är konkurrensen mycket större. Där måste man kvala in för att få en plats. Tove Brandt brukade spela själv men efter för många skador fick hon sluta och är i dag en av alla de som arbetar ideellt med sporten vid sidan av planen. Hon ser det inte som något märkligt att sporten domineras av kvinnor.

– Roller Derby är skapat av och för kvinnor. Kvinnokroppen har en lägre tyngdpunkt och är mer vadderad vilket är bra. Killarna tacklas ju klart mer medan tjejerna kör mer taktiskt och med mer finlir, säger Tove som i dag är Luciaspeaker.

Julia Boberg fick upp ögonen för sporten efter att ha sett Roller Derby-filmen “Whip it” med bland andra Drew Barrymore och Ellen Page. I Roller Derby-kretsar har filmen en nära på legendarisk stämpel.

– Alla här har sett den och det är typ på grund av den som alla börjar spela, säger hon.

Julia Boberg under en träning i Angered Arena

Julia Boberg under en träning i Angered Arena

 

Under internmatchen i Lisebergshallen saknas Julia och även Fredrika Andersson från Gothenburg Roller Derby (GBGRD). De befinner sig istället på landslagsuttagningar i Valhalla och Lundby Strand. Uttagningarna är inför VM som utspelar sig i Dallas i december senare i år. De 39 spelarna ska under helgen bli 24 som under året ska träna ihop. Under våren kommer truppen att åka på träningsläger varannan månad och till hösten trappas det upp till ett läger i månaden. Allt för att komma väl förberedda till VM. Dagarna inför uttagningarna är Julia, eller Julie Jet som är hennes Roller Derby-namn, märkligt nog inte nervös utan bara förväntansfull. Hon ser fram emot att få möta spelare som är lika duktiga eller bättre än vad hon är. Men när klockan slår halv fyra på lördagseftermiddagen och Julia står i hallen i Lundby Strand för att registrera sig börjar nervositeten krypa allt närmre och snart är den ett faktum. Hon och de övriga spelarna från hela landet ska försöka imponera på en panel bestående av fyra personer som representanter från alla klubbar, i Roller Derby kallat ligor, i Sverige har röstat fram. Det är just det som gör Julia nervös: att bli bedömd. Under uttagningens första dag delas spelarna upp i två lag som möts under en två timmar lång scrimmage. När den börjar är Julia passiv. Hennes styrka är inte att vara den som syns och tar poäng utan att vara en duktig lagspelare som hjälper till att göra andra spelare bättre. I en uttagning där man ska visa upp sig för att bli uttagen är det inte den bästa egenskapen. När matchen är slut har Julia inte fått ordning på sin passivitet. Hon tänker ”Fan! Jag borde tagit för mig mer.”

2011 spelades det första Världsmästerskapet i Roller Derby i Toronto, Kanada, där sporten är stor. Sverige slutade sexa efter att ha förlorat den helnordiska matchen om 5:e plats mot Finland. Mästare blev USA som krossade hemmalaget Kanada med hela 336-33 i finalen.

– Spelarna i USA är helt sjukt duktiga och jag ligger långt ifrån deras nivå, men det är bra att få träna med de bästa i Sverige som nu under helgen, men man märker också att Europa kommer närmare. I år hade London ett lag som gick till det amerikanska slutspelet som första icke-amerikanska lag någonsin, så man ska inte ge upp, säger Julia.

På söndagen står ett fem timmar långt uttagningspass på schemat. Den här dagen är tillägnad olika lagövningar vilket passar Julia bättre. Även om hon är mör i kroppen och trött i huvudet när dagens prövningar är över så är hon nöjd. Nervositeten är borta och hon känner att hon har gjort ett bra pass, men om det räcker till landslaget är hon osäker på. Hon är fortfarande missnöjd med sin insats under lördagen, men hon har i alla fall gett sig själv chansen. Under de fyra år som Julia spelat har både hon och sporten utvecklats mycket, men fortfarande är man långt ifrån någon proffsnivå.

– Allt sköts ideellt och i stort sett alla måste göra något utöver att spela, typ vara tränare, sitta i styrelsen eller vara med i någon ansvarsgrupp. Eftersom sporten är så ny i Sverige finns det inga tränare som har en karriär bakom sig så alla tränare är spelare som har hållit på i bara några år. Där ligger vi långt efter andra mer etablerade sporter, säger Julia.

Angered Arena är den enda hallen i Göteborg som har en Roller Derby-plan uppritad på golvet.  När spelarna rullar ut på banan kan de börja värma upp direkt, utan att onödig tid går åt för att tejpa upp en plan. Några spelare är snabbt ute på banan för att åka några uppvärmningsvarv. Andra småsnackar om helgen som varit vid sidan av planen. En tjej i grönfärgat hår har svårt att få på sig rullskridskorna. Det är tisdagkväll och ett tre timmar långt träningspass ligger framför spelarna i GBGRD. Träningen är indelad i tre olika pass. Första timmen är till för de som har klarat av ”Minimum Skills”, ett test som klubben utför var tredje månad med 38 olika övningar i grunderna av sporten. De som klarar av testet får träna och spela med klubbens A-lag där man utövar full kontakt i högt tempo. Innan dess får man träna på grunderna i nybörjargruppen. Andra timmen tränar ligans samtliga spelare tillsammans i en mixad grupp och under tredje timmen tränar nybörjargruppen för sig själva medan Minimum Skills-spelarna tränar kondition vid sidan av planen. Första passet fokuserar idag på fotarbetet, något som har varit åsidosatt i klubben länge. Förra veckan hade laget en kanadensisk tränare på besök som lärde ut övningar som nu kommer nötas under den närmaste tiden.

En vecka i December

Angered Arena med den permanenta banan på golvet

– Övningarna kan se triviala ut, men är märkvärdigt svåra. Ta övningen nere i hörnet där man ska åka slalom runt koner på ett ben, den är jätteviktig för att lära sig kunna styra ute på banan. De bästa åkarna i världen använder sig inte av stoppet längst fram på rullskridskon utan bara vickar på fötterna, säger Julia Boberg.

Två dagar har gått sedan landslagsuttagningarna. Julia är fortfarande öm i kroppen och har bestämt sig för att ta det extra lugnt på träningen. Medan övriga spelare åker runt i full fart, går Julia på halvfart. Hon ska inom en vecka få veta om hon går vidare till landslaget eller inte.

– Om jag inte kommer med i landslaget så är det inte för att jag gjorde det dåligt, utan för att de övriga spelarna gjorde det väldigt bra. Jag kommer inte gräva ner mig bara för att jag inte blir uttagen, säger hon.

Nivån på träningen är blandad. Bland de 16 åkarna har flera problem med de olika fotarbetsövningarna. Några ramlar hårt på hallgolvet. På sidan av planen haltar Anna-Maria Fjellman med en krycka och ger instruktioner till spelarna. ”Bra balans Fred!”, ”Inga plogstopp Frida, du måste träna på hockeystoppet”. Anna-Maria, eller ”One Woman Army” som hon också kallas, skulle göra just ett hockeystopp på en träning för bara några veckor sedan. Högerbenet vek sig och bröts av. Nu är hennes högerben prytt av en stor stålställning för att läka ihop benet igen och istället för att spela får hon nu agera tränare.

– För mig är tränarrollen något naturligt, jag är lärare och har ledarskapet i mig plus att jag inte har någon familj som tar mycket tid så jag kan lägga tid på det här istället, säger hon.

Anna-Maria har varit med i ligan i två och ett halvt år och under den tiden har träningsmetoderna utvecklats och man har bland annat tagit hjälp från tränare från MMA och Speed-Skating. Hon märker också att utvecklingen hos spelarna är stor.

– Vi blir fler och fler och alla blir bättre hela tiden. Nu har vi också fått spelare som har bakgrund i konståkning och bandy vilket betyder att de har en förkunskap som vi inte hade när vi började. Man måste behärska många tekniker och kunna mycket för att klara av att spela på en hög nivå i dag, säger hon.

En vecka i December

Innan den mixade träningen kommer en spelare fram till Anna-Maria. Spelaren har glömt sitt tandskydd och undrar om hon får vara med ändå. ”Nej, jag är ledsen, har du inget tandskydd kan du inte vara med, det är klubbens policy”, svarar Anna-Maria. Spelaren nickar och går långsamt därifrån. Förutom att alla skydd måste vara på under träning har GBGRD en åldersgräns på 18 år för att få spela. När spelarna rullar ut för den mixade träningen skiljer det över tjugo år mellan den yngsta och den äldsta spelaren. Att Minimum Skills-spelarna tränar i den mixade gruppen är för att nybörjarna lättare utvecklas då. Spelaren som glömde tandskyddet har fått låna ett skydd av en lagkamrat som hade ett extra.

– Lagkänslan är väldigt viktig i Roller Derby och skiljer sig kanske en del från andra mansdominerade lagsporter där jargongen kan vara tuffare. Det finns ingen hierarkisk ordning i laget och sporten i sig är väldigt jämlik då det inte behövs en specifik kroppsbyggnad för att vara duktig. Man kan vara lång och snabb, men också kort och satt vilket är bra när man ska tacklas. Det är en sport som välkomnar alla kvinnor, säger Tove Brandt.

Roller Derby grundades i 1930-talets USA och den första officiella matchen spelades 1935 i Chicago. Det var en tuffare sport, med färre regler, där hårdare tag var tillåtet. Inledningsvis utövades sporten både av män och kvinnor men med tiden blev det en kvinnodominerad sport som blev väldigt populär. På 1970-talet dog sporten nästan helt ut eftersom intresset försvann när sporten mer och mer började likna wrestling med fejkade fighter under matcherna. Tävlingsinnehållet blev sekundärt. Sporten låg sedan i koma i nästan 30 år innan den vaknade till liv i början på 2000-talet. Denna gång i Austin, Texas. Nu tonade man ner på showandet och fokus lades istället på tydliga regler. I dag finns det omkring 175 godkända medlemsligor runtom i världen. Till Sverige kom sporten under 2008 då en liga startades i Stockholm. En av grundarna var Cherry D´Vine. Hon ville ha andra ligor i landet att möta och tände en eld i Göteborg som startade GBGRD. Eftersom sporten var så ny och kunskapen inte fanns satt spelarna och tittade på Youtube-filmer för att lära sig tekniker som hockeystopp. Även Malmö och Luleå var tidiga med att starta ligor och i dag finns det 14 stycken runt om i Sverige. Åtta av dessa tävlade i fjolårets SM-slutspel där Stockholm Roller Derby vann finalen över Crime City Rollers från Malmö.

Man lovar att ”baila” sin fru ut ur fängelset och hålla i hennes hår när hon spyr

Även om Roller Derby i sin nuvarande form fortfarande är i sin linda går kulturen runt den långt tillbaka. De speciella Roller Derby-namnen har sitt ursprung i 1970-talets mer showiga variant av sporten men har en självklar plats i 2000-talets Roller Derby-kultur. Namnen anspelar ofta på sex och våld och det är vanligt med varianter till olika filmer, kändisar eller evenemang som exempelvis ”Nightmare on Hull Street” (Nightmare on Elm St.), “Knocktoberfest” (Oktoberfest) och “Michelle O´BamYa” (Michelle Obama).  Namnen är inte bara nostalgi från 1970-talet, enligt tränare Anna-Maria fyller namnen även ett annat syfte.

– Jag tror att för många så är det skönt att ha ett alter ego på planen så att man kan gå in i en roll. Många tjejer har svårt att ta för sig i sporten som kräver att man är fysisk och högljudd och vi har därför specifika träningar där vi fokuserar på att skrika och tacklas, säger hon.

Att sporten är kvinnodominerad råder det ingen tvekan om. En annan del av kulturen är att ha en så kallad ”Derby wife” inom laget som är ett mellanting mellan kompis och en vanlig fru.

– Derby wife är inte någon man nödvändigtvis är attraherad av som till en riktig fru, utan är en bästa kompis som man klickar väldigt bra med. Under efterfester arrangeras det ibland Derby-bröllop där man får läsa upp sina löften som kan vara att man lovar att ”baila” sin fru ut ur fängelset och hålla i hennes hår när hon spyr. Det är lite på skämt, men också lite allvarligt, säger Julia Boberg.

Den utåt sett ganska tuffa fasaden som omger Roller Derby med smeknamnen, Derby wifes som räddar varandra ur fängelset och det hårda spelet på plan, kommer lätt på skam när man tar sig innanför fasaden och bryter mot normen om hur kvinnor ska vara.

– Jag tror att många övertolkar den tuffa fasaden eftersom vi är kvinnor och inte uppmuntras att vara fysiska. Hade det varit män som dominerat sporten hade man nog inte blivit lika förvånad över den familjära stämningen runt omkring, säger Anna-Maria Fjellman.

Halv tolv på söndagskvällen plingar det så till i Julia Bobergs mobiltelefon i fickan. Det är ett mejl som innehåller beskedet om hon har tagit sig vidare från uttagningarna eller inte. Hon hoppas att hon ska få ett positivt besked, men tror att lördagens passiva insats har förstört hennes chanser. De andra var nog bättre. När hon öppnar mejlet känner hon sig inte nervös, hon har inga förhoppningar. Hennes känsla besannas. Julia är inte uttagen i truppen som ska träna inför VM i december.

– Jag är lite besviken helt klart, men bara på mig själv. Jag lyckades inte prestera tillräckligt bra under lördagen, säger hon.

Den andra spelaren från GBGRD, Fredrika Andersson, fick gladare besked då hon kom med i landslagstruppen. För henne väntar nu ett år med landslagsträningar kombinerat med spel med ligan. Och trots att Julia inte lyckades ta sig vidare till landslaget den här gången, har hon inte gett upp drömmen.

– Jag ansökte om att få vara med lite för att se var jag stod i konkurrensen och nu vet jag att jag inte är långt ifrån. Jag kommer kanske söka nästa gång igen, men då ska jag se till att komma bättre förberedd och med ett starkare självförtroende.

För musen över de olika spelarna på bilden nedan för att få mer information om dem.

Johan Hedman & Deborah Jacobsson

Comments are closed