En hästkraft

IMG_1340_fixed2 (2)

Hästkraft, hk, fysikalisk term som användes av uppfinnaren James Watt då han ville beskriva hur många hästar som hans ångmaskin kunde ersätta.

En hästkraft

Inom vissa sporter är redskapet en boll. Eller en klubba.
När redskapet är en levande varelse är det andra regler som gäller.
Följ dressyrhästen Aira i hennes vardag.

En storm viner runt knutarna. Den rycker i varenda gren, ruskar om varenda buske. Ute i den bruna upptrampade lilla hagen står hästarna och väntar tålmodigt på att få komma in. Svansar och manar dansar i den vilda blåsten. Som ett naturligt kroppsvindskydd har de vänt rumpan mot vinden. En av dem har dessutom sökt lä under ett träd. Det är Aira.

– Hon står alltid där när det är dåligt väder, säger Mathilda, den ena av Airas två ryttare.

Ett silverfärgat elstängsel är det enda som skiljer häst och människa åt. Över ett halvt ton mot ryttarens knappa 60 kilo. Mathilda tar sig försiktigt in på hästarnas område förbi de tunna strömförande metalltrådarna. Hon behöver inte gå långt. Djuren har samlats i närheten av utgången i hopp om att just deras ryttare ska hämta in dem. Mathilda lockar på sin häst: “Kom då, vill du inte komma in?”

Med lite trots i blicken vänder Aira på huvudet. Kanske lite sur över att ha fått stå ute så länge i regn och rusk. Okej då. Aira trampar långsamt bort mot den utsträckta handen med hästgodis. Mathilda hakar fast grimskaftet och leder ut den stora hästen ur hagen.

Skyddande röda träväggar ligger bara ett stenkast bort. En kastvind tar tag i häst och ryttare. Aira vänder huvudet mot sin ryttare och travar bort mot stallet. Det ser ut som om hon leker. Mathilda skrattar. Det är bara att försöka hänga på.

IMG_1340_fixed2 (2)

Häst, Equus ferus caballus, tamhäst och vildhäst, art i hovdjursfamiljen hästdjur. Blir mellan 20-25 år. Smeknamn “kuse” och “märr” (sto).

Det blir lugnt och stilla när den stora stalldörren dras igen. En ponny gnäggar lite välkomnande. En annan sticker ut sin lena mule och nosar varmt. Granskande lugna svarta ögon som det är lätt att drunkna i. På en fönsterkarm i en av boxarna har det samlats ett gäng småfåglar som piper lite lågmält sinsemellan. Men hästarna bryr sig inte nämnvärt om sina snyltande grannar.

Ett grimskaft på varje sida av mulen. Aira redo för vård. De två fuktiga täckena tas långsamt av. En fin linje längs hästens sida mellan tunnare och tjockare päls blir synlig. Mathilda klipper sin häst själv. Men inte för mycket. Aira ska inte behöva frysa när det är kallt ute. Det undre täcket är rosa.

De olika borstarna och redskapen samsas i en väska full med olika fack. Stor borste först. Lera faller till stallgolvet allteftersom Mathilda arbetar sig från bog till svans. Aira blundar när borsten försiktigt rör sig framme vid ögon och mule. Mathilda tar fram ett par våtservetter. Även ögon och näsborrar torkas rena. För att svansen inte ska bli för trasslig och full av smuts brukar den vara flätad när Aira är i hagen. Nu lindas den långsamt upp. Hästtaglet är vågigt. Som på en My Little Pony fast i naturlig storlek.

– Det ska vara perfekt, säger Mathilda och kliar Aira på mulen.

IMG_1095_fixed (2)

Ponny, pl ponnyer, el ponnies, liten häst. Högsta mankhöjd 148 cm. Kan bli uppåt 40 år gamla. Lugna och vänliga men kan vara busiga.

Den stora hästen står alldeles stilla under beröringen och njuter. Hon älskar när hennes ryttare drar lite försiktigt i de fina morrhåren.

Ett sto måste man vinna.

Sadel och träns åker på. Och ett nytt täcke för att värma hästens massiva muskler innan träning. Först går Mathilda bredvid sin häst en sväng runt stallar och gårdar. En liten uppmjukning. Både för ryttare och häst. Det krävs långa och snabba steg för att hänga med i Airas takt. Hennes öron vänder sig ömsom framåt, ömsom bakåt. Som unghäst var Aira med om en olycka. Den stora hästen tittar lite nervöst efter det nyss passerade fordonet. Tveksamt går hon med på att korsa den lilla slingriga vägen. Målet är manegen.

IMG_1121_fixedw

Ekipage, eller ridekipage, häst och ryttare inom ridsporten.

Utifrån ser det ut som en gigantisk lada som växer sig större och större ju närmare man kommer. De tunna träväggarna tycks hålla sig väl uppe mot stormen som fortsatt härja runt ekipaget. Mathilda knackar ett par gånger innan hon öppnar upp den tunga skjutdörren in till manegen och kikar in. Det är tomt och tyst.

– Ja, vilken tur, det är bara vi här, säger hon.

Framåt kvällen är det vanligtvis fullt av hästar och ryttare som ska samsas om den begränsade ytan. För att det inte ska bli för trångt i den rektangulära träningsarenan finns det lite regler att förhålla sig till. Aldrig mer än tio ridekipage åt gången. Vid träning, sju. Högerregeln gäller. Och det hästen släpper ner på marken, det plockar man genast upp.

Aira och Mathilda följs åt en stund. Båda på marken. Inga händer på tygeln. Lite godis lockar till en Följa John. Mathilda stannar upp. Aira också. Bra. En godbit. Och så framåt igen.

Täcket får ligga kvar ett tag även efter att Mathilda sitter upp. Aira får gå med lång tygel för att långsamt värmas upp.

IMG_1369_fixedw

Kentaur, ett blandvästen mellan människa och häst inom grekisk mytologi.

När täcket tas av åker också extrajackan av. Tyglar kortas. Från skritt till trav. Och tillbaka. Ekipaget följer långsidorna, gör svängar, bågar, cirklar. En dans av lydnad och samspel. Gångarter växlar. Nu även galopp. Ryttare och häst guppar upp och ner. Genom tyglar och skänklar, ryttarens ben, ger Mathilda tecken på vad hon vill att Aira ska göra.

Ibland frustar Aira till och snärtar med svansen. Men Mathilda är envis och manar på. Hon smackar och pratar med sin häst. Till sin hjälp har hon ett smalt rött ridspö, men hon använder det sparsamt. Mest som små irriterande pet bak på hästlåret.

De har bara tävlat inom dressyr vid sex tillfällen tillsammans. Aira och Mathilda. Stoet är fullt av energi och ofta samarbetsvilligt. Men hon har sin egna lite speciella vilja. Aira kan ha sina dagar då hon bara inte vill. Det gäller att de kan komma överens. Eller som Mathilda uttrycker det: “Ett sto måste man vinna”.

Efter en knapp timma är dagens träning slut. Aira andas häftigt efter den sista galoppen. Hon frustar tungt och ruskar på huvudet. Sedan sträcker hon på halsen och gäspar stort ett antal gånger. Ett av hennes trademarks. Så vänder hon sig mot sin ryttare och väntar på godiset som i vanlig ordning delas ut. Hon ser nöjd ut. Lite fradga vid munnen men annars är den vältränade hästen inte nämnvärt svettig.

IMG_1100_fixedw

Hästsko, hovbeslag av järn som fästs på hästens hov med en hästskosöm för att skydda mot slitage. Vid vinterlag kan man fästa broddar på hästskon för bättre fäste.

Tillbaka i uteboxen är det dags för femte omgången mat för dagen. Utan att bry sig om att ryttaren tar bort täcke, sadel och träns mumsar Aira långsamt i sig kraftfodret som erbjuds i krubban. Sedan gör hon en 180 och tar tag i hönätet och rycker loss tuss efter tuss med hö. Gul höpåse på morgonen, röd vid utsläpp, svart till lunch, grön till middag och blå till kvällen. Allt medan Mathilda kryssar mellan hovar och hästben med sin grep. Det ska bli rent och fint i boxen. Det är som en stor kattsandlåda med torv och pellets där häst och ryttare samsas i det tre gånger fyra meter stora utrymmet i en sansad samverkan.

– Jag gillar inte att stressa, säger Mathilda.

Liksom Aira tar hon sin tid på sig. Grannhästen tittar på. Ibland har han tråkigt och då kan den som råkar stå i närheten få sig ett litet kärleksnyp.

Mathilda ställer ut de två mjuka vattenhinkarna för påfyllning. Det sista momentet innan stalldörren stängs för kvällen. En diskborste dimper ner i den ena av de två hinkarna med en dov duns. Efter lite rengöring fylls hinkarna med den nödvändiga vätskan medan hästar och ponnyer tuggar på sitt hö bakom hörnet i trygg harmoni. Två täcken täcker hästpälsen för natten. Det rosa ligger underst.

Text och foto: Malin Magnusson.

IMG_1201_fixed_650x524

Häst: Aira [ajra], 17 år, fuxsto, lettiskt halvblod, 650 kilo, mankhöjd 167 cm.
Ryttare: Mathilda Sernborn
Ägare: Christina Stensdahl

RIDNING är väl ingen sport. Eller?

En av de största sporterna i Sverige är ridsport. På plats nummer åtta i topp tio. Bland kvinnor är det bara gymnastik som är mer populär. Men könsfördelningen är tämligen ojämn. Bara runt en femtedel av utövarna är män (Riksidrottsförbundet 2011).

Unikt för sporten är att damer och herrar tävlar under samma villkor. Det är istället hästens kön som spelar större roll. Ett sto kan ha ett nog så krävande temperament medan en valack, en kastrerad hingst, oftast gör som ryttaren vill. Hingstar har hettan men kan å andra sidan vara mycket svårhanterade. Unikt är också att ridsport är mycket åldersförlåtande. Det är erfarenhet som gäller, både hos häst och ryttare.

Hästen är en levande varelse. I Svenska Ridsportförbundets Code of Conduct står det att omsorgen av hästen och dess välbefinnande ska komma i första hand. Det finns tydliga och strikta regler för hur en häst ska skötas. Allt från storleken på hagen och boxen till hästtransporten.

IMG_1159_fixedw

Enligt gammalt vardagsskrock kan en hästsko som hänger över ytterdörren ge lycka. Viss traition menar att tådelen ska hänga nedåt för att turen inte ska rinna ut.

En stor del i att hålla sin häst välmående är fodret. Under sommaren får djuren i sig näringsrikt gräs i hagen. Det är svårare under resten av året. Hö skickas på analys för att räkna ut hur mycket extra kraftfoder hästen behöver utifrån dess vikt och hur mycket träning den får.

För att det ska gå rätt till finns det olika licenser. En för hästen och en för ryttaren. Alla hästar inom EU ska dessutom ha ett hästpass, en slags ID-handling. Inför tävling krävs också ett så kallat grönt kort så att ryttaren vet hur en tävling går till.

DRESSYR – en dans med hästar

En bra dressyrhäst har bra steg, fin takt och bra gångarter. Det ska se enkelt ut och flyta på. Det gäller att behärska de olika gångarterna och även tempoväxlingar inom dem. Efter hur hästen är byggd jobbar man upp musklerna och ser till så att hästen lyfter på fötterna. De får inte bli framtunga och bara springa på. Eller tvärtom, bli för baktunga. Hästen ska gå med böjd nacke med huvudet högt upp. Nosryggen ska vara lodrätt mot marken.

Hästen ska under en dressyrtävling ha så lite utrustning som möjligt. Benskydd är inte tillåtna. Ryttare måste alltid ha hjälm. Annan obligatorisk utrustning är ridstövlar, kavaj och vit skjorta med krage.

Inom dressyr finns det klasser från Lätt D upp till Grand Prix. Till de lägsta klasserna behöver man inte kvala. Och man kan tävla i två klasser under samma dag. På denna nivån rider alla efter ett speciellt förutbestämt program som ryttaren lär in. Det är inte förrän i de högre klassernas finaler som häst och ryttare kan framföra egna fria program till musik. Det kallas då kür.

I de lägre klasserna finns det sällan vinstpengar. Det är när man tävlar Grand Prix under till exempel Gothenburg Horse Show i Scandinavium som de stora priserna delas ut.

Hästekonomi

hastekonomi-ruta

hastekonomi-bild

Text och foto: Malin Magnusson.

Comments are closed