De nya gubbarna på läktaren

Bandy1 webb

De nya gubbarna på läktaren

Det sägs att bandypubliken är speciell. Med termos i hand och stelfrusna tår står de där på läktaren vinter efter vinter och stödjer sina lag. En kvarleva från förr kan tyckas. Men i Kungälv har det skett en generationsväxling. Där finns numera plats för både bandyportfölj och bengaliska eldar på läktaren.

Tutor, burop och trumslag skapar ett inferno av ljud som skär i öronen. Domarens visselpipa hörs nätt och jämt när hörnan ska slås iväg. Intensiva blickar följer bollens väg mot de uppradade skyttarna. ”Smack” säger det och bollen går iväg mot mål. Under några förvirrade sekunder vet ingen var den är. Knappt ens spelarna. Men plötsligt är den i handen på hemmamålvakten. Ljudridån lägger sig och klackens vrål övergår i applåder.
Det står fortfarande 3-3 på resultattavlan med knappt tio minuter kvar av matchen mellan Kungälv och Villa-Lidköping.

Några timmar tidigare samlas IFK Kungälvs supportergrupp Skarpa Gubbar på puben Tribeca i centrala Kungälv. Idag är det onsdags och det som kallas BeforeBandy startar redan klockan fyra på eftermiddagen. Det inte alla som kunnat gå tidigare från jobbet eller har tid för ett krogbesök mitt i veckan, men det är ändå ett tiotal Skarpa Gubbar på plats. De flesta med rödblå Kungälvshalsduk och en del i matchtröjor. På storbildskärmar visas gårdagens sport och på en skylt bredvid bardisken står att läsa: ”Bandyöl 45 kronor – 5 kronor per öl går till Skarpa Gubbar”.
Vid barborden där supportrarna sitter finns David Nordin, en av de yngsta men också en av de mest engagerad i Skarpa Gubbar. Han har själv spelat bandy i IFK Kungälv men nådde inte hela vägen till A-laget.
– När jag inte kunde spela i A-laget själv ställde jag mig på läktaren och upptäckte att det var väldigt kul, säger David.
Han har hunnit bli 28 år gammal och gett upp tankarna på spel i elitserien. Men han håller fortfarande igång med Kareby IS i division 1.
Kungälv är litet och många i bandylaget kommer från orten. David har tidigare spelat med flera i klubben och han säger att de flesta supportrar känner någon i laget. Om inte annat så lär man känna spelarna efter ett tag på läktaren säger han.
I den senaste hemmamatchen mot Hammarby gjorde den tidigare Kungälvspelaren Markus Kumpuoja återbesök på Skarpe Nord. Efter matchen kom han förbi Skarpa Gubbars klackläktare och snackade med publiken.
– Det är sånt man uppskattar som supporter, säger David.
Allt fler droppar in på puben och snart har barborden fyllts upp. Alla hälsar hjärtligt på varandra. Det pratas matchminnen och bortaresor.

bandy web4

Skarpa Gubbars läktare.

Runt klockan sex börjar en grupp Skarpa Gubbar att röra på sig. De ska ner till arenan för att sälja lotter. Pengarna man drar in går till flaggor, pyroteknik och bussresor. Det händer också att man sponsrar klubben vid värvningar. Det är ett gäng på fyra personer som drar iväg samtidigt som IFK Kungälvsversionen av ”Go West” går igång i högtalarna.
Det har börjat blåsa rejält och termometern visar på nio plusgrader, men ingen i sällskapet är oroad över isen. Plusgrader och lite blåst kommer bara gynna Kungälv är alla överens om.

Två och en halv mil norr om Göteborg, precis vid Nordre Älv, bredvid bron som utgör en del av E6 ligger Skarpe Nord, hemmaplan för IFK Kungälv och Skarpa Gubbar.
Det ogästvänliga läget har gett arenan dåligt rykte i bandysverige. Det klagas ofta på regn och blåst och att skräp från motorvägen förstör isen. Inför en match för några år sedan hade Pelle Fosshaug, tidigare storspelare och tränare för Tillberga BK, varit ute i media och snackat ner arenan. Fosshaug menade att läget snett under bron var så dåligt att det bokstavligen regnade navkapslar från motorvägen under match. Ett uttalande som fick Skarpa Gubbar att surna till. För att ge Fosshaug svar på tal vände man sig till vaktmästaren på Skarpe Nord och såg till att nycklarna till bortalagets omklädningsrum fästes på navkapslar.

David Nordin från Skarpa Gubbar säljer lotter inför matchen.

David Nordin från Skarpa Gubbar säljer lotter inför matchen.

Lottförsäljningen går trögt till en början, men kommer igång i takt med att publiken strömmar till.
De flesta kommer i sista stund för att inte bli kalla innan matchen berättar David.
Med ungefär femton minuter kvar till match dyker supporterklubbens ordförande Magnus Åhman upp. Han har Kungälvshalsduk runt halsen och bandyportfölj i handen.
– Idag är den tom eftersom jag kör bil. Men den är ändå med och ger trygghet, säger han med ett leende.
Magnus har själv spelat bandy med IFK Kungälv sedan barnsben. Säsongen 06/07 gjorde han sina sista matcher i klubben som då spelade i division 1. Att en ordförande och flera andra i supporterklubben har ett förflutet som aktiva gör att det skapas en väldigt familjär stämning på Skarpe Nord menar Magnus.
– Det finns nästan ingen gräns mellan laget och supportrarna, säger han.
Eftersom han har både jobb och familj fanns inte tid för supporterpuben idag. Han är sen till arenan och skyndar sig bort mot Skarpa Gubbars supporterstuga för att förbereda flaggor och bengaliska eldar inför matchstart.
Supporterstugan ligger i ena utkanten av arenan. I förlängningen av långsidan där klacken står under match. Det är en liten klubblokal med två rum som inte kan vara större än tjugo kvadratmeter tillsammans. Där förvarar Skarpa Gubbar sina flaggor och säljer supporterkläder genom en lucka så som i en gammaldags kiosk. Men det är också en plats att samlas på före och efter match eller i halvtidspausen.

Klockan närmar sig sju och läktarna har fyllts på. Både den östra sidan där Skarpa Gubbar står men även den västra sidan som vetter mot bron har fyllts på med en hel del blåvita Villa-Lidköpingssupportrar. De två ismaskinerna tar sina sista svängar över isen. Det är fortfarande plusgrader vilket gör att isen är synbart mjuk och blöt.
Plötsligt lyses bortre hörnet av arenan upp. Två bengaliska eldar drar alla blickar till sig och spelarna trampar in på isen påhejade av publiken med röststarka Skarpa Gubbar i täten. I fotboll hade bengalerna kostat klubben femsiffriga bötesbelopp. Men inom bandyn har man gått supportrarna till mötes och gjort det möjligt att söka tillstånd för pyroteknik, något som IFK Kungälv har skaffat sig.

Skarpa Gubbars ordförande Magnus Åhman.

Skarpa Gubbars ordförande Magnus Åhman.

Sektionen där Skarpa Gubbar står är välfylld. Högst upp, centrerade nära långsidans mitt har de mest röststarka supportrarna samlats. Förutom David och Magnus finns där många som värmde upp på puben innan match. Men det har även fyllts på med andra människor. Det är kvinnor, äldre män och barnfamiljer som alla letat sig in på klacksektionens betongläktare.

IFK Kungälv har inga SM-guld på meritlistan, men hela 31 säsonger i högsta ligan har man mäktat med. Tony Hjerstrand som är ordförande för IFK Kungälv säger att de alltid har haft mycket publik på matcherna, men att det blivit mer aktivitet på läktarna sedan supporterklubben bytte namn till Skarpa Gubbar inför säsongen 03/04. Enligt honom var det Kungälvs Jakob Jenefelt som föreslog namnet som en hyllning till arenan Skarpe Nord. Då var han bara en liten grabb, nu är han spelare i A-laget.
I och med namnbytet skedde en föryngring på klackläktaren. Bland annat är de bengaliska eldarna något som kom med de yngre supportrarna.
– De äldre visste nog knappt vad det var, säger Tony och skrattar.

Matchen drar igång och Kungälv öppnar starkt. Redan efter tio minuter står det 1-0 till hemmalaget. På läktaren håller Skarpa Gubbar igång med ramsor och trumma. Villa-Lidköping kvitterar i mitten av halvleken men strax innan paus återtar Kungälv ledningen. Vilt jubel på läktaren och en stor flagga vecklas ut över klacksektionen.
Det är en nöjd publik som tar halvtidsvila. Ett gäng Skarpa Gubbar tar sig bort till klubbstugan för att sitta ner en stund.

Trots att elitserien i bandy är Sveriges fjärde största publikliga har den varit väldigt förskonad från publikskandaler.
– Förra säsongen hade vi endast fem incidenter på våra arenor, samtliga handlade om otillåten pyroteknik, säger Lars Wennerholm, som jobbar med publik- och säkerhetsfrågor på Svenska bandyförbundet.
Han har ingen enkel förklaring men säger att både förbundet och elitklubbarnas organisation, FSE, jobbar hårt för att skapa en positiv och trygg stämning på läktaren. Han menar att det inte går att jämföra med fotboll och ishockey som har helt andra förutsättningar. I de enstaka fall där bandyn haft problem med våld inne på arenan har man kunnat se att det är kopplat till supportergrupper som även är aktiva inom hockey och fotboll.
Att bandyn har färre åskådare ser han inte heller som något positivt även om säkerhetsarbetet förenklas.
– Publiken höjer alltid stämningen, så vi strävar hela tiden efter att öka publiksnittet, säger han.
Hos IFK Kungälv menar man att en förklaring till den positiva läktarkulturen är det täta samarbetet med supportrarna. Enligt ordförande Tony Hjerstrand jobbar man mycket med att involvera alla delar av klubben. Och den positiva läktarkulturen kring IFK Kungälv betyder otroligt mycket enligt honom. Sedan tre år tillbaka ingår alltid en person från Skarpa Gubbar i föreningens styrelsen.
– Utan supportrarna är vi inte där vi är idag, säger han.

Skarpe Nord med E6 i bakgrunden.

Skarpe Nord med E6 i bakgrunden.

Andra halvlek börjar närma sig. Klubblokalen töms långsamt och folk börjar åter strömma upp mot läktaren. Ett Kungälv i ledning ger positiv energi och klacken inleder högljutt. Men det blir sämre uppslutning i ramsorna ju längre matchen går. Istället hörs höga suckar och besvikna utrop. Villa-Lidköping kvitterar först för att sedan ta ledningen med drygt tjugo minuter kvar. Matchen är inne i ett avgörande skede när Kungälv spelar med en man mindre. Men så åker bortalaget också på en utvisning.
”Där kan du sitta din jävla … Skridsko!” ropar Skarpa Gubbar i kör när spelaren svänger in mot utvisningsbåset.
– Många förväntar sig nog en annan slutkläm på den ramsan, men vi försöker alltid ha glimten i ögat, säger David.

Kungälv tar time out och för några sekunder tystnar arenan. Uppifrån bron hörs lastbilar susa förbi. Efter halvminutens taktiksnack blåser domaren igång spelet och inte långt senare får ännu en motståndare utvisning. Hoppet tänds ytterligare och då kommer målet med knappt tio minuter kvar av matchen. Vilt jubel utbryter på läktaren och flaggan vecklas återigen ut över klacksektionen.
De sista minuterna blir nervösa, men Kungälv håller undan och matchen slutar oavgjort, 3-3. Det är glada miner hos Skarpa Gubbar som håller igång med ramsor och applåder tills några spelare glider förbi och tackar för insatsen.
”Vi tar läktaren direkt!” skriker någon och får många att vända ett steg för att plocka med sig sina tomma burkar. När läktaren tömts på folk plockar David fram en sopkvast och städar undan det sista skräpet samtidigt som han småpratar med förbipasserande.
– Det gäller att hålla sig väl med både klubben och kommunen genom att hålla snyggt efter sig. Det brukar vi faktiskt göra även på bortaplan så vi har nog ganska gott rykte i bandysverige, säger han.
Några bär in flaggor i klubblokalen medan andra äter de sista varmkorvarna i fikastugan innan det är dags att gå hem i den ljumma höstkvällen. Dagens match känns som en seger konstaterar David. En gemensam seger för både spelare och supportrar.

Martin Ridderstolpe

Comments are closed