Hur dör boxare?

igif2000

Hur dör boxare?

Forskningen har nu slagit fast att idrottare som tar smällar mot huvudet löper högre risk än andra att drabbas av för tidig demens. Ingemar Johansson blev världsmästare i tungviktsboxning och en av Sveriges populäraste idrottare, känd och beundrad över hela världen. Men priset han skulle betala var högt.

— Det kommer att komma en tid när fler boxare kan döda någon med ett enda slag. Boxare blir bara starkare, snabbare, tränar bättre och slår hårdare. Om 30 år eller så kommer boxning att ha försvunnit.

Så sa Ingemar Johansson när han en gång tillfrågades om sin idrotts framtid. Och han hade rätt om det första, det är en markant skillnad på nivån på idrott jämfört med 30 år sedan. Det är inte bara boxning som är snabbare och tuffare. Många idrotter idag kräver mer av människokroppen än den på sikt klarar av.

Idag förstår vi att det kan handla om månader innan hjärnan återhämtat sig.

Ett skrämmande exempel är det växande problem med hjärnskakningar. Skador på hjärnan är något som idag inte tas på tillräckligt stort allvar.

— Tidigare har det handlat om dagar när man återhämtade sig efter en hjärnskada. Sedan blev det till veckor. Idag förstår vi att det kan handla om månader innan hjärnan återhämtat sig, säger Henrik Zetterberg, professor i neurokemi vid Sahlgrenska i Göteborg.

— Om man gör något så enkelt som att göra en lista med kända boxare, det är inte många av dem som har fungerat neurologiskt när de blir äldre.

Johanssons andra förutsägelse, att boxningen skulle försvinna, har dock inte slagit in. Dessutom har MMA växt i popularitet, en annan idrott med  huvudet som måltavla. Ishockey, rugby och amerikansk fotboll har alla stora och växande problem med neurologiska skador hos spelare.

— Det finns ett stort mörkertal vad det gäller hjärnskador, säger Yelverton Tegnér, läkare och professor som jobbat inom svensk hockey i snart 40 år. Han har länge försökt att öka medvetenheten kring hjärnskakningar inom idrotten.

— Idag skickar vi tillbaka spelare i spel efter 72 timmar och det är inte tillräckligt med tid.

Ingemar Johansson tog sig till den absoluta toppen av sin idrott. Men hans senare liv skulle präglas av men efter de smällar han tagit emot, och ge oss en bild av just vilka risker våld mot huvudet innebär för idrottsmän.

Det kallas för CTE och är en degenerativ sjukdom i hjärnan som dödar hjärnceller. Den orsakas av upprepat våld mot hjärnan och kan slå till redan under en idrottares karriär, men det kan också dröja många år innan någon effekt kan märkas. Tidiga tecken kan vara minnesluckor, irritabilitet, depression för att sluta i ett tillstånd som påminner mycket om Alzheimers.

— Exemplet vi har i Sverige är ju Ingemar Johansson och mycket tyder på att även Bosse Högberg var drabbad. Men jag tror att det finns ett stort mörkertal, säger Tegnér.

Det var inte ofta Ingemar Johansson blev knockad, men även mindre smällar lämnar avtryck som kan bli ödesdigra på sikt. Ingemar Johansson anlände till sin första boxningsträning som 13-åring i Redbergslid boxningsklubbs lokal på brandstationen vid Heden i Göteborg. Hans talang var tidigt tydlig för tränarna och han utvecklades snabbt genom tonåren. Hans taktiska förmåga och den stadiga vänsterjabben, följd av den blixtsnabba och förödande högern ställde till problem för de flesta motståndare han mötte. 60 matcher som amatör och 51 segrar senare stod han inför sin största match hittills — OS-finalen i tungviktsboxning.

I tredje ronden blev han diskvalificerad för passivitet. Han slog helt enkelt inte tillräckligt, öppnade sig inte för att bli träffad.

I Helsingfors ställdes den 19-årige Johansson mot den väldige amerikanen Ed Sanders. Sanders hade besegrat tufft motstånd på hemmaplan för att få chansen att åka till OS. Johansson såg liten ut i jämförelse. Det var svårt att tro att de hörde hemma i samma viktklass. Han började avvaktande och gång på gång undvek han sin motståndare. Publikens visslingar, som startat redan innan matchen, ökade i styrka. Lennart Hyland stämde snart in och kallade honom ”en ynklig figur” som fick honom att ”skämmas som svensk”. I tredje ronden blev han diskvalificerad för passivitet. Han slog helt enkelt inte tillräckligt, öppnade sig inte för att bli träffad. Drömmen om ett OS-guld hade vänts i förödmjukelse.

Det blev ingen medalj för Johansson, silvermedaljörens plats på pallen lämnades tom. Han återvände hem till hånfulla löpsedlar, skyldig till att ha brutit mot ett av boxningens största tabun.

Han hade blivit rädd.

Ed Sanders hemkomst var ämnad en hjälte. Många tippade ”Big Ed” som den framtida tungviktsmästaren. Livet som boxare kan dock vända snabbt. Två år efter sitt OS-guld gick han ner lätt under en match. Läkarna försökte förgäves stoppa blödningarna i hans hjärna men det var förgäves. Han dog i en boxningsring i Boston blott 24 år gammal.

En mänsklig hjärna
Johansson gav sig inte och byggde sakta upp sitt rykte igen. Sex år efter Helsingfors belönades han för sitt hårda arbete med en match mot en annan amerikan, Eddie Machen. Han var en respekterad boxare som förgäves försökt få till en match om VM-titeln i sitt hemland. Nu fann han sig istället på ett kylslaget Ullevi inför 53,615 åskådare, ett nytt publikrekord. Det dröjde inte länge Ingemar Johansson fick in sin höger. Machen stapplade upp men synbart svajig träffades han snart igen. Sorlet steg från läktarna. Han regnade slag mot Machens oskyddade huvud, vars kropp stod halvt upprätt enbart med hjälp av en av ringhörnorna. Två minuter och 16 sekunder av första ronden hade gått när domaren bröt matchen.

— Eftersom det var min chans, mitt livs chans, så stoppade jag inte utan jag slog på vidare, sa Johansson efteråt.

— Matchen skulle egentligen stoppats. Och det var synd för honom, då hade han inte blivit så fördärvad som han blev. Ja, jag blir ledsen när jag tänker på det ibland.

Eddie Machen grät öppet, som ett barn. Han skulle aldrig mer bli sig lik. Både något av hans förmåga i ringen och utanför den verkade ha övergivit honom den kvällen i kylan på Ullevi. Han fortsatte boxas men lyckades aldrig ta titeln som världsmästare. Han plågades av återkommande psykiska besvär.

— Ja, han ville ju inte vara med längre så han ställde sig på 25:e våningen och sköt sig i huvudet så han ramlade ut. Så han skulle vara säker på att dö, sa den vanligtvis stoiske Johansson med darr på rösten om sin motståndare.

— Han pratade ofta om de två, Sanders och Machen, det gjorde han, säger Olof Johansson, boxningshistoriker och nära vän till Johansson.

Segern mot Machen blev biljetten till en match om världsmästartiteln mot Floyd Patterson i New Yorks Yankee stadium. Även här skulle Johanssons höger bli avgörande. Efter att han försiktigt avvaktat genom två ronder fick han en öppning i tredje och träffade sin motståndare med all den kraft han kunde uppbåda. Det var den första av sju gånger han skulle slå ner Patterson innan matchen bröts. Han medgav i efterhand att det inte såg så snyggt ut när den omtöcknade Patterson, ryggen vänd mot Johansson, sänktes igen med ett hårt slag i tinningen följt av ett annat mot bakhuvudet.

— Det handlade ju om mycket pengar, sa Johansson kort. Och det gjorde det. Det betydde också att Johansson nu var en av de mest uppmärksammade idrottarna i världen.

När Johansson stod i duschen efter matchen fick han sällskap av en kostymklädd och berusad Errol Flynn som ville fira med världsmästaren. Han skulle samla på sig många sådana historier innan Patterson fick sin revansch knappt ett år senare.

Patterson var fullt inställd på att ta tillbaka sin titel i de bådas andra möte. I den femte ronden träffade han med en kombination. Johansson föll handlöst baklänges. Medan Patterson och hans följe firade låg hans motståndare livlös kvar på golvet. Blick stilla, så gott som på ett vänsterben som inte ville sluta rycka i spastiska rörelser. Patterson insåg under sin segerintervju Johanssons situation och gick fram och böjde sig över sin slagna motståndare.

— Du får en match till. Du gav mig en chans till så det är inte mer än rätt, ropade han för att överrösta det särskilda kaos som alltid uppstår efter en stor boxningsmatch.

Men Johansson hörde inte erbjudandet. Han låg kvar, orörlig.

Till slut hjälptes han ut från ringen. Under natten vakades han över i skift av oroliga familjemedlemmar.

De möttes en sista gång i en jämn match i Miami Beach. Båda slogs ner flera gånger. Patterson knockade slutligen Johansson i den sjätte ronden. Med det var äventyret i USA var över.

En mänsklig hjärna

Johansson började boxas i Sverige igen. Han slutade två år senare. Vissa tyckte att han höll på för länge, vissa tyckte att han borde fortsatt. Försökt ta tillbaka VM-titeln.

— Då hade han fått en match mot Muhammad Ali, det finns det ingen tvekan om. Det var matchen alla ville ha, berättar Olof Johansson.

— Jag vet att han ångrade sig ibland. Men hade han en gång slutat så hade han. Och det ska man lyfta på hatten för. Många boxare har väldigt svårt att sluta.

Johansson sysselsatte sig med sina trålare, en byggfirma och motell i Florida. Hans äktenskap tog slut men han skulle gifta om sig en sista gång, med journalisten Edna Alsterlund, i en boxningsring inför en Mike Tyson-match i Las Vegas. Då hade Johanssons sjukdom redan börjat eskalera. Snart gick han inte längre att känna igen. Vredesutbrotten ökade i frekvens. Han blev deprimerad, drack för mycket. Och minnet blev bara sämre och sämre.

De senaste åren har CTE hittats inom boxning, MMA, rugby, ishockey och amerikansk fotboll.

— Han hade alltid varit väldigt glömsk. Så när han fick diagnosen så tänkte jag att han är ju redan så glömsk så det gör väl ingen större skillnad. Men den skillnaden fick jag snart lära mig, säger Alsterlund.

Idag föreläser hon för anhöriga till demenssjuka runt om i landet. Återhämta sig helt från det hon gick igenom kommer hon aldrig att göra. Men hon vill inte lägga hela skulden på boxningen. Även om den knappast hjälpte. Hon påpekar att få boxare är lika skickliga på att skydda sig i ringen som Johansson var.

— Det är inte roligt att komma halvvägs i boxning. Jag har varit i många boxningslokaler och där har du ofta ett gäng äldre gubbar som åkt på rätt mycket snytingar. De har svårt för att artikulera, läpparna hänger inte med, de pratar väldigt mumlande och de hasar liksom med fötterna.

Sjukdomen kallas kronisk traumatisk encefalopati, eller CTE. Den börjar med demens, övergår i något som liknar Alzheimers och slutar med döden.

Redan på 20-talet kunde symtomen märkas hos boxare. De senaste åren har CTE hittats inom boxning, MMA, rugby, ishockey och amerikansk fotboll. Flera kända namn har drabbats. Både hockeyligan NHL och amerikanska fotbollsligan NFL har stämts av forna spelare som vill ha hjälp till vård. Några har tagit livet av sig, skjutit sig i bröstet för att deras hjärnor skall kunna undersökas, belysa problemet och hjälpa andra.

40- och 50-åringars hjärnor såg ut som 70- och 80-åringars när de undersöktes.

Än idag används fortfarande många av de metoder för att upptäcka hjärnskador som på Johanssons tid. Den drabbade får genomgå minnes-  och balanstester och skall vänta ett antal dagar innan aktivitet tillåts igen. Sedan är det fritt fram att fortsätta som förut. Risken är dock att du klarar testerna tills det att du inte klarar dem. Och då finns det inte mycket att göra.

Det sista året var Johanssons hjärna inte längre förmögen att få hans kropp att röra sig.

— Det är ju många som menar att han drabbades för tidigt, att det kanske dröjt tio år till om det inte var för boxningen. Men jag vet inte, säger Olof Johansson. Han blir plötsligt märkbart tyst, för första gången under vårt samtal.

Ångrade Ingemar Johansson någonsin att han gick till den där träningen i brandstationen vid Heden, att han valde just boxningen? Edna Alsterlund berättar att han fick den frågan många gånger. Och han gav samma svar varje gång.

— Jag skulle ha börjat spela tennis.

Fredrik Nygren

Johanssons karriär i grafik

Comments are closed